Barnrättsbyrån – alltid på barnens sida
“Alltid på barnens sida”
En idé om att barn behöver egna oberoende barnombud som bevakar deras rättigheter ledde till starten av Barnrättsbyrån 2015. Två eldsjälar som startade från scratch fick redan från början stöd av Stiftelsen Einar Belvén, en stiftelse vars devis är ”alla har rätt till ett värdigt liv”. Självklart gäller detta även barn och ungdomar.
Tankarna på en barnrättsbyrå med oberoende barnombud för barn startade 2011 som ett projekt inom ramen för Ersta Diakonis verksamhet. Efter att ha utvecklat idén under tre år tog Elin Wernquist, idag generalsekreterare för Barnrättsbyrån och Ida Hellrup, biträdande generalsekreterare, beslutet att starta en egen organisation.
– Vi började från noll i en renoveringslokal på Hornsgatan i Stockholm. Vi hade vår idé, som vi fått medel för att utveckla vidare, och den var för bra för att släppa. Dessutom var den för bra för att vara en liten del i en stor koncern med annat huvudfokus, säger Elin Wernquist, och tillägger:
– Vi ville utveckla en unik funktion för barns rättigheter i Sverige och stödet från bland andra Stiftelsen Einar Belvén möjliggjorde det.
Ekonomiska resurser för att bygga upp en verksamhet från grunden har kommit framför allt från stiftelser och fonder. Idag finns Barnrättsbyrån både i Stockholm och i Umeå med totalt 12 medarbetare. Hittills har de hjälpt nästan 900 barn och unga mellan 0 och 21 år.
– Vi kämpar för att barn och unga ska tas på allvar och få rätt hjälp av samhället. Det gör vi genom att erbjuda socialt och juridiskt stöd, råd och även praktisk hjälp, i frågor som rör barns rättigheter, berättar Ida Hellrup.
“Hjälpen som barnen får från samhället är inte alltid hjälpsam och vi vill vara en brygga mellan utsatta barn och samhällssystemen och därmed öka förtroendet.”
Behovet av hjälp är mycket stort
Barnrättsbyråns medarbetare är socionomer eller jurister med lång erfarenhet av samhällssystemen. De har tidigare erfarenhet från socialtjänsten, Åklagarmyndigheten eller Migrationsverket.
Behovet av hjälp är stort, större än vad organisationen kan möta, och de har blivit bättre på att prioritera.
– Vår största målgrupp är barn inom samhällsvården. Det är barn som har stora behov, som far illa i de system som egentligen är där för att bistå dem och som har föräldrar som inte lyckats hjälpa eller i värsta fall slängt ut sitt eget barn, säger Ida Hellrup och fortsätter:
– Vi identifierade en lucka i de system som ska hjälpa barn. När sjukvården, skolan, omsorgen och välfärdssystemen misslyckas finns det ingenstans för de utsatta barnen att vända sig, ingen som kan föra deras talan.
I kontakt med Barnrättsbyrån har det visat sig att barnet självt i många fall har en idé om vad som skulle vara hjälpsamt. De har i alla fall en vetskap om vad som absolut inte är det, men ”ingen” lyssnar och de har därmed inte möjlighet eller förmåga att påverka sin situation i en bättre riktning.
Klagorättsutredningen släpptes i augusti i år och den föreslår en förordning om försöksverksamhet för barnrättsbyråer. Barnrättsbyråns generalsekreterare, Elin Wernquist, har ingått i utredningens expertgrupp. - Med utredningen som utgångspunkt har nu regeringen en historisk möjlighet att stärka barns rättigheter, säger Elin Wernquist.
– Hjälpen som barnen får från samhället är inte alltid hjälpsam och vi vill vara en brygga mellan utsatta barn och samhällssystemen och därmed öka förtroendet, säger Elin Wernquist. Ibland känns det svårt, och vi medarbetare på Barnrättsbyrån känner oss ledsna, men den sorgsenheten måste också få finnas, och vi får hjälp att bearbeta detta med stöd av terapeuter.
Barnet får ett eget oberoende barnombud
Barn och unga har möjlighet att ringa eller mejla direkt till Barnrättsbyrån för att få hjälp. Varje vecka går man igenom ansökningarna och identifierar de som har störst behov. Varje år kan ungefär 60–70 barn få hjälp.
Barnet får en kontaktperson, ett eget oberoende barnombud, och de får berätta om sin situation. Tillsammans med barnet formuleras ett uppdrag, som exempelvis kan gälla att få stanna i ett visst familjehem istället för att flyttas vidare.
– Om ett ensamt och utsatt barn söker vår hjälp så gör vi alltid något, även om vi inte har tid, betonar Ida Hellrup. Då lämnas man inte i sticket trots brist på resurser. Men om en skolkurator ringer till oss så kanske vi börjar med att ge goda råd per telefon för att hushålla med våra begränsade resurser.
Viktigt påverkansarbete
Förutom att arbeta direkt på uppdrag av barn och unga är Barnrättsbyrån engagerade i påverkansarbete och opinionsbildning. Ett exempel på detta är ”Klagorättsutredningen” som nyligen släpptes.
– Regeringen tillsatte i fjol en statlig utredning som behandlar barns möjligheter att klaga och utkräva sina rättigheter enligt barnkonventionen, som sedan 2020 är en del av svensk lag, säger Elin Wernquist som deltagit i utredningens expertgrupp.
– Det är en milstolpe i vår historia eftersom vi har lobbat för att vår funktion ska utredas.
Klagorättsutredningen släpptes i augusti och den föreslår en förordning om försöksverksamhet för barnrättsbyråer. Försöksverksamheten föreslås pågå i tre år med start 1 januari 2025 för att därefter rullas ut i alla län. Utredningen har lämnat rapporten till regeringen som nu bestämmer om de ska gå vidare med förslagen.
Idén om att barn behöver egna oberoende barnombud som bevakar deras rättigheter ledde till starten av Barnrättsbyrån 2015. Stiftelsen Einar Belvén har gett stöd till organisationen ända från början. Från vänster Klara Blank, ekonomi- och insamlingsansvarig, Elin Wernquist, grundare och generalsekreterare, Ida Hellrup, grundare och biträdande generalsekreterare.
“Om ett ensamt och utsatt barn söker vår hjälp så gör vi alltid något, även om vi inte har tid.”
SiS-projektet – reformering av tvångsvård
Ett annat av Barnrättsbyråns projekt har under flera år varit att synliggöra barns situation på de statliga ungdomshemmen (SiS).
– Vi har arbetat på uppdrag av barn med egna erfarenheter av placering på SiS, men också med att driva fram förändring på strukturell nivå. Vi vet att slutna vårdmiljöer är förknippat med särskilda risker för placerade barn och unga. Att bevaka dessa barns tillvaro och synliggöra deras situation är därför av största vikt för att se till att samhället inte brister i säkerställandet av deras trygghet och rättigheter, säger Ida Hellrup.
Barnrättsbyrån lämnar inte barnen i sticket och Stiftelsen Einar Belvén fortsätter att stödja deras viktiga arbete i Sverige.
Text: Karin Ahlström Jensen
*Foto inledning: Elin Wernquist, Barnrättsbyråns generalsekreterare. Fotograf: Anton Enerlöv